Den enda rättvisa resursen

Det här är en gammal tanke, men en fin tanke ändå.

Tid är den enda rättvisa resursen. Jag kan inte komma på någon annan tillgång som fördelas så rättvist mellan människor som just tid, ändå är det den resurs som värderas lägst i många lägen. Kanske är det för att alla har exakt lika mycket att fördela?

• • •

Vem tjänar mest på att du jobbar?

Fick mig en funderare igår när jag läste en bok av Nina Åkestam. Den heter Meningen med hela skiten. Hon har många bra tankar varav en väldigt bra. Åkestam tar upp det faktum att en anställning alltid sker på arbetsgivarens villkor. Tidigare i livet har jag aldrig tänkt på det på det sättet, men det är ganska uppenbart, väldigt få arbetsgivare skulle påstå att de bedriver välgörenhet, utan det är faktiskt en business – arbetsgivarens business.

Det innebär att så länge du är anställd hos din arbetsgivare så tjänar arbetsgivaren mer än vad du tjänar. Även om du har en hög lön, 50 000 kr i månaden, eller dra till med 100 000 kr i månaden, ska du ändå komma ihåg att arbetsgivaren tjänar ännu mer. Hade arbetsgivaren förlorat pengar på dig, då hade du förmodligen fått slut pga ”arbetsbrist”. Någon annan hade fått ta över dina uppgifter. Någon som fortfarande drar in tillräckligt med pengar till arbetsgivaren.

Även de jobb som inte direkt innebär en inkomst för företaget och arbetsgivaren, är på arbetsgivarens villkor. Som tex att jobba i supporten på valfritt telecom-bolag. Den anställde säljer inte nödvändigtvis något på den typen av bolag, utan utför en tjänst som arbetsgivaren mer eller mindre måste tillhandahålla för att kunna sälja något. Indirekt tjänar arbetsgivaren därmed mer pengar på att du jobbar än om du inte skulle jobba.

I dagens klimat med hög arbetslöshet har det bildats en form av sanning som säger att du ska vara glad för att du har ”fått ett jobb”. Väldigt sällan hörs det motsatta, arbetsgivaren ska vara glad för att någon har gett sin tid. Väldigt sällan hörs heller ”det är ingen välgörenhet jag bedriver” när någon blir ombedd att arbeta övertid. Så fundera över om arbetsgivaren kommer ställa upp på dig, innan du ställer upp för mycket på arbetsgivaren.

Så klart finns det lika många situationer som det finns anställda/arbetsgivare. Vill bara poängtera att vi oftast förväntas vara så himla glada över att få ett jobb att vi måste älska vårt jobb, trots att det nästan uteslutande är arbetsgivaren som sitter i förarsätet på överenskommelsen. 

• • •

Vad är syftet?

Jag är en som har ganska lätt att snöa in på saker. Ganska lätt för att grotta ner mig i mängder av information, teorier, statistik osv när jag hittar något som intresserar mig. Och så har det varit med själva livsstilsbytet också. Innan jag flyttade och innan jag slog slag i saken att ändra mitt arbetssätt googlade jag  mycket på information om hur mycket mark som krävs för att bli självförsörjande, hur många ägg en höna lägger, hur en kan tvätta kläder effektivt utan maskin osv. Jag ville veta allt och bli riktigt duktig på allt. Direkt.

Det är lätt hänt att livsstilen i sig blir ett syfte, istället för att målet med livsstilen blir syftet. Det går att vara en downshiftare utan att flytta till landet, det går att vara minimalist utan att slänga allt en äger, det handlar om att lägga saker på en nivå som innebär balans för en själv.

Ett bra exempel är bostaden. Det går att ha 0 i boendekostnader, men oftast på bekostnad av att inte ha ett eget hem. För personer som gillar att kunna låsa om sig till kvällen är det ofta värt att lägga några tusenlappar på boende. Samma sak med mat, det går att leva jättebilligt på mat som köps i butik, men frågan är om du är beredd att äta soppa varje dag resten av ditt liv bara för att du har satt upp en regel att  endast handla för 500 kr per månad?

För att vara långsiktig i en situationsförändring krävs mer än bara högt uppsatta mål, det krävs också att det finns en balans, och att en vet varför någonting görs. Varför vill jag bli självförsörjande, för att det är något jag borde vilja vara eller för att jag har kommit på att jag faktiskt vill det?

• • •

01 Podcast – Karl Hultén, ett samtal om downshifting

 

Karl Hultén

Premiär för podcasten Andra sätt!

I början av september kom Karl Hultén hem till mig och berättade om sin resa från anställd till att numera driva eget företag och om hur han automatiskt blev en downshiftare.

Kalle driver sajten www.karlhulten.se där han hjälper människor med hälsoproblem att hitta lösningar genom att bland annat lägga om kosten.

Jag läste om Kalle i en artikel från bloggen De Facto när jag själv var nyfiken på alternativ till den rådande normen om konsumtion och hur ett arbete ska vara. Sen jag läste den artikeln har jag varit intresserad av att höra mer om Kalles idéer.

Kalle driver också en egen podcast som heter Paleo podden.

Lyssna gärna på podcasten Andra sätt genom iTunes här!

Eller via webben här!

Hoppas du gillar den!

• • •

När faller det på plats egentligen?

Det är inte speciellt ovanligt att någon svarar ”det är mycket nu” när en frågar hur det står till. Det är nästan alltid ”mycket nu”.

Jag känner väldigt många (jag har också varit en av dem) som alltid har mycket att göra, som ser någon form av ljus framför sig. Om de bara jobbar extra hårt under den här perioden som är nu, kommer det falla på plats till hösten. Hösten kommer och inget har fallit på plats. En tänker att i vinter, då borde det lugna ner sig. Julen kommer och en åker in och jobbar lite extra i mellandagarna för att hinna med sånt som har lagts på hög under hösten. Så här fortsätter det året runt. Jag är inte ensam om den upplevelsen.

Att ändra livsstil genom att bli frilansare är väldigt mycket att hoppas på att det snart faller på plats. Det är lätt att sitta och jobba med jobb som egentligen inte ger något betalt. Någon mailar och det går snabbt att bara dra iväg ett svar. Problemet är att det svaret ofta leder vidare till något annat, eller så ska en bara kolla upp något lite snabbt. Vips så har tiden sprungit iväg.

Det faller aldrig på plats!

Jag tycker tex att det är jobbigt att sitta framför datorn 8 timmar i sträck och jobba. Vissa dagar gör jag det för att det är lättare att göra ett stort jobb på 1 dag än att dela upp det. Vissa dagar jobbar jag bara på förmiddagen och ser till att vara ute resten av dagen. Vissa dagar jobbar jag lite förmiddag och lite eftermiddag. Gemensamt för alla dagar är att jag måste bestämma mig innan jag börjar jobba, för vad jag ska göra och hur lång tid det ska ta. Som frilansare måste jag dock ha ett visst mått av flexibilitet, men genom att försöka lära mig vilken typ av uppgifter som ofta är bråttom har jag mycket tid att tjäna på att göra dem innan de har hunnit blivit bråttom.

Det går med andra ord att ändra sin situation, men det kommer inte falla på plats av sig självt.

• • •

De aktiva valen

Mitt kontor de senaste månaderna

Mitt kontor de senaste månaderna

Vi flyttade från Stockholm i våras för att prova bo och jobba på ett annat sätt. 6 månader sa vi, jag och min sambo, att vi skulle prova.

– Trivs vi inte flyttar vi tillbaka.

Nu har det gått sju månader.

Vi flyttade för att Stockholm tog mer energi än det gav. Det fanns inget självändamål att bli downshiftare, vi ville bara prova något annat. J har bott i Stockholm i princip hela sitt liv, och jag större delen av mitt vuxna liv. Vi satt ofta i soffan eller sängen på söndagar och kände en frustration, inte så mycket över att behöva arbeta dagen efter, utan snarare en frustration för att vi kände oss instängda och begränsade av det livet vi levde. Det var inget i ovanligt liv. Vi hade en fin två i en förort, jag jobbade på söder och J i en annan förort. På vardagarna åkte vi tunnelbana och jobbade mest, och på helgerna försökte vi hitta på något kul. Vi var lite inspirationslösa och ganska uttråkade av situationen. Så vi flyttade till en sommarstuga.

Ofta springer livet på. Det är lätt att glömma att faktiskt välja aktivt oavsett om det handlar om ett uppbrott eller att stanna. Det vanligaste exemplet är att ta sin partner för givet, vilket ofta leder till uppbrott. Personer som fortsätter att välja varandra, när relationen fortfarande känns bra hamnar sällan i ”för givet”-mode. Ett annat exempel är jobbet. Många väljer inte att fortsätta jobba år efter år på samma ställe utan gör det för att det är bekvämt och de valde för 13 år sedan att börja. Det valet var gjort en tid då personen var i en annan situation, men ändå gäller det tills vidare. Det låter rätt självklart, men det är väldigt lätt att fortsätta utan att ha gjort det aktiva valet att fortsätta.

– Vill jag fortfarande jobba här? Ja, det vill jag. Inte för att det bara är bekvämt, utan för att jag trivs med det.
– Vill jag fortfarande hänga med de här 5 personerna jag har umgåtts med sen gymnasiet? Nej, vi har växt ifrån varandra och det ger bara ångest.
– Vill jag fortfarande bo här?

Vi stannade upp mitt i allt och frågade oss om vi verkligen var nöjda med vår situation, och svaret var nej. Så vi flyttade till vårt torp som vi hade sen tidigare. Hade någon frågat mig för tre år sedan hade svaret varit helt annorlunda.

• • •
1 5 6 7