Arbetslinjen – de viktigaste jobben

Ett av den moderna politikens mest slitna ord är arbetslinjen. Ett ord som används flitigt av både höger och vänster. Begreppet innebär mer eller mindre att det är viktigt att alla arbetar, och helst ska ingen få bidrag. Senaste valrörelsen tyckte jag det enda jag hörde från politikertopparna var att jobben ska prioriteras, arbetslösheten ska sänkas. Problemet är bara att alla politiker vet om att arbetslösheten inte kan sänkas, i alla fall inte märkbart.

NAIRU – Non-Accelerating Inflation Rate-of-Unemployment. Eller på svenska jämviktsarbetslöshet. 

Det talas inte mycket om begreppet NAIRU, men det är det gränsvärde som Konjunkturinstitutet (KI) tar fram som arbetslösheten inte får understiga. I dagsläget är arbetslösheten ca 8%, och gränsvärdet ligger strax under 7%. Om arbetslösheten skulle sjunka under NAIRU skulle arbetstagarna få för mycket makt, det blir helt enkelt för lätt att säga upp sig eller sätta sina egna villkor. I ett samhälle där de anställda har för mycket makt kommer inflationen öka. För att behålla så många anställda som möjligt kommer lönerna behöva ökas, en följd blir att alla företag måste höja priserna på varor och tjänster, som i sin tur leder till att lönerna måste höjas ännu mer. Pengarna förlorar sitt värde. Det skulle bli katastrof för alla som tex har pensionssparat i ett helt liv, fått ihop en slant, och helt plötsligt kostar ett vanligt frimärke 20 000 kr.

Då skulle en kunna tro att vi downshiftare gör ett viktigt jobb, som ser till att hålla nere vår egen lön genom deltidsarbete och liknande. Tyvärr så är det inte så, vi är den värsta typen, för vi har redan tagit makten och sagt att vi inte vill vara med på de villkoren. De som gör det viktigaste jobbet är de personer som är arbetslösa, men som inte kommer in, och som gärna vill in. Ju värre de personerna får det, desto bättre för samhället. Ju fler anklagelser om att de är lata bidragstagare som inte bara har tagit sig i kragen, desto bättre…för inflationen. Ju fler historier om hur livet blev förstört efter att någon förlorade arbetet, desto större blir rädslan, hos de som har ett arbete, att förlora sitt arbete.

Jag läste en krönika av Alexandra Ivanov, och hon avslutar med ”[…] ett jobb är mer än bara en lön på kontot, det är vägen in i samhället […]” En vanlig åsikt när det pratas om arbetslinjen. Så om en människa inte går till jobbet, är den då inte värd något i samhället?

Det är inte så konstigt att det slängs kritik mot oss som i teorin skulle kunna arbeta mer, det verkar nästan vara inprogrammerat i ryggraden hos många svenskar att vi downshiftare inte bidrar. Jag bidrar med att inte ha en så hög lön och motverkar därmed en inflationsrusning, men på ett värdigt sätt.

• • •

11 Podcast – Niklas – I skogen är livet en lek

Niklas

Jag åkte till Mölnbo utanför Järna, till ett ekokollektiv där Niklas bor. Det som är slående, varje gång jag kommer till ett ekokollektiv, är att alla är öppna och otroligt välkomnande. Det är lätt trivas direkt. Så är det även där Niklas bor.

Jag har döp avsnittet till ”I skogen är livet en lek”, och det beror på att Niklas har under stora delar av sitt vuxna liv levt i olika skogsläger. Alltså utomhus, hela tiden. Det är spännande att höra Niklas prata om sina erfarenheter. Han har inte bara bott i skogen i Sverige, utan även i USA.

Idag bor som sagt Niklas i ett ekokollektiv och driver bland annat föreningen Naturliv, tillsammans med några vänner. Naturliv arrangerar överlevnadskurser och events – besöks hemsidan www.naturliv.org

Avsnittet finns via iTunes

Och via webben här (om du vill ladda ner avsnittet till din dator, högerklicka och välj spara som)

• • •

Downshifting i staden

Nästan alla jag har träffat som pratar om downshifting och frivillig enkelhet har en bild av att de måste flytta till landet och odla sina egna grönsaker. Många vill nog också det, men det är långt ifrån alla som kan flytta till landsbygden, många är bundna vid att de har ett jobb de trivs väldigt bra med tex.

Jag flyttade till landet av två anledningar. Jag har alltid velat bo på landet, samt att för min del var det mycket billigare att bo på landet än i stan. Nu lever jag förvissa väldigt enkelt i min torpstuga, men det är det som är själva grejen. Jag har ingen dusch inomhus, jag har ingen toalett inomhus, jag har bara 30 kvm inomhus. Om jag skulle jämföra med om jag hade bott i en lika stor lägenhet i Stockholm, i en för ort hade det förmodligen kostad mig 3-4 000 kr per månad, plus att jag skulle ha ett stort lån hängandes över mig. En hyresrätt kostar förmodligen någon tusenlapp mer.

Även i mindre städer kostar lägenheterna mycket. I Karlstad tex kostar en lägenhet på 30 kvm ca 6-700 000 kr + en avgift på 2-3 000 kr. Det är alltså svårt att komma ner i kostnader när en bor i lägenhet, det är också svårt att påverka kostnaderna. I ett hus är det enkelt att vrida ner värmen om det kostar för mycket, men i en lägenhet betalar du en avgift som är baserad på vad en snittboende förbrukar i underhållskostnader. Med andra spelar din neddragning av värme mindre roll i en lägenhet.

Jag betalar i snitt 1 100 kr i månaden för mitt boende. I det är det inräknat några hundringar per månad i underhåll/slitage. På det måste jag dessvärre ha en bil, som kostar 1 000 kr i månaden i fasta kostnader inklusive underhåll. Utöver det kostar bensinen. Om jag slår ihop det är det ändå billigare att bo på landet med bil vs att bo i stad utan bil.

För mig handlar det väldigt mycket om frihet att bo på landet. Jag har en stor trädgård och all skog i världen precis utanför dörren. I en lägenhet får jag lätt känslan av att jag är instängd. Dock går det inte att bortse från att det är väldigt mycket enklare att bo i en lägenhet. Giséla Linde skriver i sin bok Lev livet enklare, att hon och hennes familj flyttade till en röd stuga med vita knutar på landet. Efter ett tag insåg hon att det enda hon gjorde var att skjutsa ungar fram och tillbaka till olika ställen, så hon flyttade tillslut in till en lägenhet i Mariehamn. Livet blev väldigt mycket enklare. Och så är det, det är mycket bekvämare i en lägenhet än i en stuga.

För mig personligen hade jag gärna provat att bo i Stockholm, men jobbat mycket mindre. Problemet var att även de minsta lägenheterna skulle äta upp för stor del av min inkomst, plus att jag hade varit tvungen att ha lån över miljonen. När jag tänker på den tanken inser jag också att jag egentligen ville prova att bo så för att nästan alla jag känner bor i Stockholm, och nu skulle jag ju ha mycket mer tid att hänga med dem. Problemet var bara att alla andra jobbade fulltid, så jag hade ändå inte haft någon att hänga med om dagarna när jag var ledig. För mig hade det med andra ord inte löst så mycket med downshifting i staden.

Det svåra med att downshifta som stadsbo, är att allting utanför dörren mer eller mindre kostar pengar. Det kan också vara svårt att minska på framförallt två av de tre stora utgiftsposterna: mat, transport och boende. Mat är ganska enkelt (tycker jag) att minska på, jag ska senare skriva ett inlägg om hur jag äter för 1 000 kr i månaden. Men boende är som sagt svårt att komma ner långt med, oavsett om en bor i hyresrätt eller bostadsrätt så betalar en alltid avgift/hyra för gemensamt nyttjande av fastigheten. Gällande transport så är det ofta svårt att sluta köpa ett månadskort till kollektivtrafiken om en går ner i arbetstid, förmodligen är det fortfarande billigare med kortet än att köpa enstaka resor.

Så för de som vill downshifta i staden, måste de ställa sig frågan, vilka uppoffringar är jag villig att ta?

  • Går det att flytta lite längre bort för att få ner hyra lite?
  • Går det att flytta till mindre och försöka leva med mindre prylar?
  • Vad är det som är viktigast med platsen du bor på, är det närheten till en mataffär, eller att du kan gå till alla du känner?
  • Vilka kostnader går det att dra ner på? I övrigt gäller alla tips som jag har listat i det här inlägget
• • •

Dokumentär – Hippieland

Kolla på HIPPIELAND på Vimeo.

Dokumentären Hippieland är en fin film om den nya gröna vågen. Den handlar om ett gäng som ska starta en ekoby i Skattungbyn utanför Orsa. Väldigt sevärd!

 

• • •

Downshifta genom att driva eget företag

Jag har en del gemensamt med Karl Hultén som är med i avsnitt ett av podcasten Andra sätt, vi har båda downshiftat genom företagande. Vi båda valde att hoppa av de heltidsjobb vi hade, för att starta egna företag. Downshiftingen var i början ofrivillig, som en naturlig konsekvens av att inte ha så många kunder som behövdes för att få ihop en heltid. Karl berättar i poden att han i början slukade texter och bloggar om hur det går att leva billigt. Detsamma gjorde jag, jag var intresserad av att sänka alla mina privata kostnader så mycket som möjligt.

Det är lika viktigt att se över sitt företags kostnader som att se över sina privata kostnader. Men det är också viktigt att förstå hur ekonomin i ett företag fungerar, vad innebär det när en får in 12 500 kr på kontot efter att en faktura har betalts?

De allra flesta som downshiftar genom att starta eget företag börjar med en enskild firma. Enskild firma är egentligen inget företag i sig, utan det är mer att en privatperson har rätt att betala sin egen skatt: F-Skatt.

Vad behövs då för att få ut en lön?

Till att börja med måste du bestämma dig för hur mycket du behöver få ut (oftast fungerar det kanske tvärtom, hur mycket går det att få ut, och sen leva utefter det). Säg att du behöver 8 000 kr efter skatt för att klara av en månads privata kostnader.

Cash i hand räknas ut på följande sätt: (totalsumma – moms) / 1,28 – inkomstskatt.

Låt oss säga att du har fakturerat 10 000 kr plus 2 500 kr moms. I de 10 000 kr ligger 28% arbetsgivaravgifter som ska räknas bort innan inkomstskatten räknas bort.

10 000 / 1,28 = 7 812,5 kr

Summan 7 812,5 motsvarar då lön före skatt. Alltså om du hade varit anställd och fått samma pengar, så hade 7 812,5 kr var din lön före skatt. Om vi kollar i skattetabell 33 så blir du skyldig 1 030 kr i inkomstskatt.

7 812,5 – 1 030 = 6 782 kr

Om du skickar en faktura på 10 000 kr plus moms, kommer du få in 12 500 kr på kontot, men 5 718 kr ska betalas till skatteverket, och resten får du.

Så för att få ut 8 000 kr, måste du fakturera ca 12 160 kr plus moms.
(Det är ganska enkelt att prova sig fram via www.rakna.net/berakna/lon-efter-skatt/ sen ta summan gånger 1,28)

När du vet vad din månadskostnad kräver att du fakturerar per månad, måste du räkna in vad mer utöver det du behöver fakturera för att få ihop det totala:

  • Lön 12 160 kr
  • Mobiltelefon 500 kr
  • Resor 1 000 kr
  • Postbox 300 kr
  • Kontorsplats 2 500 kr
  • Försäkring 350 kr

Totalt: 16 810 kr per månad som måste in.

Låt oss säga att du kan fakturera 500 kr per timme, då blir det i snitt 34 timmars jobb i månaden för att få ihop månadslön och övriga kostnader. Här går det att putsa på kostnaderna så klart, kontorsplatsen innebär 5 timmars jobb per månad, är det värt det? Eller är den pengen mer värd som lön är snarare frågan?

Det brukar räknas som att de debiterbara timmarna utgör ca 75% av den totala tiden. Alltså, resterande tid går åt till att administrera företaget, prata i telefon med en kompis som ringer och undrar något, ta pauser osv. Av en total arbetsdag på 8 timmar brukar den egna företagaren vara effektiv i 6 timmar. Med det här omräknat, så motsvarar de 34 timmarna i månaden ca 45 timmar per månad, eller ca 12 timmar i veckan, eller ca 30% arbetstid om du hade varit anställd istället.

• • •

10 Podcast – Martin Rydberg Hedén – Om halmbalshus och annat

Martin Rydberg Hedén

Jag åkte till Uppsala för att snacka med Martin om det halmbalshus han och familjen är i startgroparna för att bygga. Det visade sig att Martin hade en hel del kunskap som jag saknade inom ämnet miljö, så det här avsnittet handlar om halmbalshus och annat.

Martin förklarar för mig vad det senaste klimatavtalet innehåller, varför det är så viktigt att bevara mindre lantbruk, vad en bör äta i sin närhet för att lämna så litet avtryck som möjligt och vi pratar också om glädjen över att laga något istället för att köpa nytt. Sen kommer snacket om halmbalshuset!

Martin driver företaget Grouse Expeditions – www.grouseexpeditions.se

Det här avsnittet lyssnas bäst på genom iTunes

Eller direkt här på webben

Hoppas du gillar avsnittet!

• • •

Hemmajobbaren

I nästan exakt ett år har jag haft kontor hemma nu, och det har varit skönt. Jag trivs verkligen med att jobba hemma vs att jobba i kontorslandskap. Det jag vantrivdes mest med att jobba på kontor var att ta mig till samma plats, och sitta lika många timmar varje dag.

När jag började frilansa handlade det mest om att jag ville undvika kostnaden för ett kontor eller en kontorsplats. Jag skulle lätt kunna tänka mig att ha en kontorsplats för kontrastens skull, kanske bara vara där 2 ggr per vecka sen jobba hemifrån resten av tiden. Jag ser det dock som en lite onödig kostnad för mig.

Det handlar också om att jag inte vill slösa den där tiden under morgonen på att åka till ett ställe och koppla upp mig, jag vill komma igång direkt. För mig är timmarna innan lunch de mest värdefulla när det gäller jobb. Jag får lika mycket gjort under en timme på förmiddagen som jag får under 1,5 timme på eftermiddagen.

För att klara av att hemmajobba krävs vissa rutiner för mig, ganska enkla, men ändå viktiga för att dagen inte bara ska försvinna.

  1. Se till att ha allt jag behöver inom en armlängds avstånd och att alla morgonrutiner är klara. Det betyder att jag samlar ihop alla saker jag kommer behöva under jobbpasset. Mobilen, för att ha internet. En flaska med vatten, pennor och vad det nu kan vara. För mig är jobb lite som löpning, på det sättet att det är outhärdligt om jag inte kommer in i ”andra andningen”. Kommer jag in i andra andningen så har det snarare en meditativ effekt. Jag tror det kallas flow. Om jag hela tiden behöver resa mig ur stolen, så kommer jag inte in i andra andningen, och då blir jobbet mest en plågsam väntan på att det ska bli lunch.
  1. Jag bestämmer mig alltid för vad jag ska jobba med innan jag börjar jobba. Ska jag jobba 4 timmar en förmiddag ser jag till att ha planerat vad timmarna ska gå till för att undvika att i brist på motivation skjuta upp beslutet. Om jag har 4 projekt som behöver genomföras under dagen och jag låter det gå en kvart innan jag sätter igång med varje projekt så har det gått en timme till ingenting.
  1. Förstå att varje surfad timme är en stulen timme av mig själv. Vissa dagar är de svårt att hitta motivationen, och då är det lätt att prokrastinera genom att planlöst surfa eller försöka hitta motivation genom att ge mig själv förskott på en belöning. Som anställd med fast lön och 8 timmarsdagar stjäl en av arbetsgivaren (oftast behöver en jobba övertid ändå om det blir för mycket skulder). Som egen är det mig själv jag själ av. Det jag själ är fritidstimmar på eftermiddagen.
  1. Skärma av omvärlden. Trots att jag nästan alltid sitter ensam hemma och jobbar stoppar jag alltid i hörlurar och lyssnar på musik eller podcasts, för att stänga ute smattret från tangentbordet främst, men också för att gå in i min egen värld och hitta andra andningen.

Det låter som om jag har satt upp en hel del tvångströjor för mig själv, och att jag är en del av effektivitetssamhället. Och det är jag till viss del, men endast för min egen skull. Jag vet att det tar så otroligt mycket energi av mig om jag jobbar ineffektivt och behöver sitta på eftermiddagen och jobba och försöka knåpa ihop något projekt som aldrig blir klart.

Jag tar betalt per timme, så i teorin borde jag ju få mer betalt ju längre tid något tar att genomföra. Och det stämmer, men för det första har jag inte hjärta att fakturera för tid som jag har surfat bort, så generellt blir den typen av arbetade timmar oftast underfakturerade för att jag avrundar nedåt. För det andra dränerar det mig på energi att jobba på det sättet, så det är inte värt den extra hundringen det eventuellt skulle kunna bli.

Gällande effektivitet – om en anställd person arbetar av sina 8 timmar på 6 timmar, så kommer personen i fråga generellt få mer arbetsuppgifter. Om jag gör det så får jag mer fritid.

• • •

09 Podcast – Anna Malmqvist – Landsbygdsdrömmar

Anna_Malmqvist

För bara några år sedan arbetade Anna som it-ingenjör i Stockholm, men ledsnade helt på det livet. Numera bor hon på en gård på östra Gotland med sina två barn, 3 hästar, ett gäng får, höns och ankor. Hon arbetar halvtid som trädgårdsmästare på LEVA Kungslador.

Vi pratar ganska mycket om att vända på kronorna, och hur hon får ihop det genom att fixa mycket på egen hand, odla, och hur det stressar henne mer att ha dåligt med tid än dåligt med pengar.

Annas hemsida hittar ni här www.haglajvs.se

Avsnittet finns på iTunes

Eller här via webben!

• • •

08 Podcast – Andreas Jakobsson – Dumpstring

Andreas_Jakobsson

Andreas Jakobsson är frilansjournalist, författare och dumpstrare. Han har skrivit boken Svinnlandet, som handlar om när han först började med dumpstring och hur det kom att utvecklas till ett engagemang gällande matsvinnet i västvärlden.

Andreas äter enbart kasserad mat, och har inte bara lyckats sänka sin matbudget/månad till 0 kr, utan han lever dessutom i någon form av lyxöverflöd, vilket han inte hade gjort om han var tvungen att betala för sin mat.

Han bloggar om sina fynd på hemsidan www.dumpstringslyx.com

Boken Svinnlandet, är extremt läsvärd och finns att köpa på bland annat Bokus.

Avsnittet finns på iTunes

Eller direkt via webben här

 

• • •

Att sträva efter balans istället för status

Jag fastnar lätt i det här med att downshifting är en medelklass-grej, att det blir ett slag i ansiktet för de som inte har samma möjlighet att downshifta, som vi privilegierade.

Det handlar om att skala bort det en själv upplever som onödigt, och sträva efter balans. För vissa är det jättelätt att plocka bort stor del och bygga om livet. Jag själv tex levde inte ett så dyrt liv från början, jag hade inga barn att ansvara för, så det var ganska enkelt att ”börja om”.

För en person som har ansvar för barn, bil och boende så är utgångsläget så klart annorlunda. Oftast går det att göra någonting som leder en mot mer balans, det kan tex vara att bilda en föräldragrupp som turas om att ta med varandras barn ut i skogen, vilket kan leda till en planerad vilodag i månaden. Det kan också vara att gå ihop flera personer i matlag, och turas om att laga matlådor till varandra, så att kostnaden sänks och en blir helt fri från den bördan under två veckor per månad. Det är också en typ av downshifting.

Det finns en grupp med människor där det är svårt att välja bort överhuvudtaget, dit tillhör dom som inte har någon som helst kontroll över sina inkomster. Alltså ofrivilligt arbetslösa, hemlösa, papperslösa osv. Där är det inte aktuellt att ens prata om att välja bort något för att få mer harmoni i livet, eftersom mer intäkter förmodligen kommer innebära mer harmoni. Det finns en del forskning som säger att upp till 200 000 kr i årslön påverkar nivån av harmoni, men mer än så påverkar bara kortsiktigt.

Själva kärnan i att downshifta handlar om att sträva efter balans före statusmarkörer som karriär och pengar, som båda är väldigt konkreta och mätbara. Balans är egentligen bara en känsla, något icke mätbart. En person som klarar att leva på 10 000 kr i månaden är inte bättre än någon som har sin gräns vid 16 000 kr i månaden.

Det är balansen som förenar de olika grupperna, bara det att ens personliga balans kan ligga på olika relativa avstånd från utgångsläget.

 

• • •