Hur tänker en downshiftare gällande pension?

Jag har gått och funderat på det här inlägget ganska länge. Det är den vanligaste frågan jag får skickat till mig här på hemsidan, men också den vanligaste frågan jag får när jag berättar för folk att jag har valt att inte jobba heltid.

– Men hur tänker du gällande pensionen?

Det finns inget självklart svar på den frågan. Det finns så många olika faktorer att väga in. Dels så ska en vara medveten om hur pensionssystemet fungerar, i alla fall lite. Jag är inte helt insatt, men har förstått att det bygger på någon form av pyramidspel, alltså det krävs att det hela tiden kommer in nya människor i arbetssystemet för att kunna försörja de pensionerade människorna. För att det hela tiden ska komma in nya borde det krävas att den tillväxtekonomin vi har fortsätter som den gör. Eftersom jag inte tror på evig tillväxt, kan jag därmed inte heller riktigt tro på pensionssystemet.

En annan faktor att väga in är att ställa sig frågan, vad är egentligen en pension?

I ca 10 år har 40-talisterna pensionerats i Sverige. En av de mest bortskämda generationerna, enligt många. De kom ut i arbetslivet när det var i princip omöjligt att gå arbetslös, de kunde köpa billiga bostäder som sedan inflationen ”betalade av”, de har gjort karriärer under en tid då ekonomin i världen var under utveckling och stadig uppgång. Det är inte konstigt att den här generationen fortsätter spendera pengar som om de fortfarande arbetar. De reser, har två bilar, dyra hus osv osv. För den här generationen har pensionen mest varit en härlig semester från arbetet, eller en belöning för att de har följt systemets regler väl.

Med andra ord har det traditionellt sett varit pensionen som är själva downshiftingen i livet. Om du downshiftar tidigare än 65 års ålder borde betydelsen av vad en pension är förändras.

Jag (som inte har fyllt 30 än) har märkt att bland de flesta jag känner i min ålder, är det ingen riktig som har tillit till att det kommer finns ett vettigt pensionssystem att tala om när det väl är dags att bil ålderspensionär. Jag har personligen aldrig heller gillat tanken på att jobba och hela tiden förhålla mig till en tydlig helg/semester/pension. Jag vill helst att helg/semester och inkomst ska flyta samman. Alltså, jag har inget emot att inte ha 5 veckors full semester på sommaren, så länge jag inte behöver arbeta fulltid resten av året heller. Jag har inget emot att jobba en söndag, om jag ändå är ledig en onsdag. Det borde gälla även när jag blir äldre, jag har inget emot att arbeta med något, så länge det är på rimliga villkor.

Min personliga inställning är att jag inte kommer kunna lita på ett pensionssystem att försörja mig, jag kommer behöva ta hand om det på egen hand. Utifrån det finns det egentligen tre saker att tänka på, spara på egen hand, lära mig minska mitt beroende av saker som kostar pengar (typ odling och övrig matframställning), och fundera på om själva ordet pension är överflödigt.

Pensionen är egentligen en riskbedömning för var och en att fundera över. Är du 55 så är risken att pensionssystemet försvinner innan du pensionerar dig mycket mindre än om du är 25 och gör samma bedömning. Pengar är bara en del av den riskbedömningen. Att downshifta sitt jobb och sin inkomst kanske betyder att upshifta sitt behov av att framställa diverse produkter gratis, istället för att alltid köpa dem.

Så mitt bästa tips, fundera på vad en pension ska vara och gör en riskbedömning utifrån det.

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *