05 Podcast – Ingrid Gustafsson – Att leva i en ekoby

Ingrid från Suderbyn

Jag har varit och besökt Suderbyn utanför Visby på Gotland. I Suderbyn träffade jag Ingrid Gustafsson som var med och startade ekobyn för 7 år sedan.

Jag visste inte så mycket om vad jag skulle möta, vad det var för typ av människor som bor där. Jag tänkte mig nästan att det skulle vara ett gäng miljöextremister som levde lite ”Emil-i-lönneberga”-liv. När jag kom fram insåg jag att de som bor i ekobyn är som folk är mest, men de har kommit på det här med att dela på saker är nästa steg vi måste ta i omställningen mot ett mer hållbart samhälle.

Suderby-borna är mycket välkomnande, och det är verkligen värt ett besök för de som har vägarna förbi.

Kolla in deras hemsida på www.suderbyn.se

Lyssna på podcasten på iTunes!

Eller direkt via webben här!

Tack för att du lyssnar!

• • •

Kritiken mot downshifting

Som en uppföljning på mitt förra inlägg om den arga uppdragsgivaren, kommer här ett inlägg tillägnat kritiken till att downshifta.

Det finns några vanliga argument mot downshifting, några går att läsa här.

Downshifting är en kvinnofälla 

Många som kritiserar downshifting menar på att det är en 50-talsmodell där kvinnan kanske bara jobbar halvtid och sköter den så kallade markservicen så som att hämta barn, laga mat och städa. Det leder till att kvinnan hamnar i ett maktunderläge där hon är beroende av sin man, framförallt efter pensionen.

Den här kritiken utgår främst från kvinnor som lever i heteronormativa förhållanden. Det finns olika sätt att downshifta på, ett av dem är att bli försörjd av någon, en partner, förälder eller kompis. Alla skapar samma typ av fälla.

Det är dock en ren kvinnofälla i den aspekten att män generellt tjänar 30% mer än kvinnor, och har därmed möjlighet att arbeta mindre än en kvinna men ändå tjäna lika mycket.

Downshifting är en statusmarkör för en privilegierad medelklass

Ja – downshifting är en medelklassgrej. För att kunna växla ner krävs att det finns något att växla ner ifrån. Dock handlar det ju egentligen bara om utgifter. En person som har 4 000 kr i utgifter och 10 000 kr i inkomst per månad har fortfarande mer pengar kvar än de flesta i medelklassen. Många i medelklassen har inte ”råd” att spara pengar trots att snittlönen ligger på 28 000 kr i månaden.

Det finns två sätt att se det på kan jag tycka, om fler väljer att leva ett mer downshiftat liv kan det antingen skapa en större överlägsenhet hos medelklassen gentemot de mindre privilegierade eller så kan det i längden leda till en lagstadgad arbetstidsförkortning som alla har rätt till.

Tyvärr har jag inget bra svar, det kommer vara en rörelse för de som har råd. Det går ju så klart att vända på det, i en tid då det blir vanligare och vanligare med utmattningssjukdomar är det ju bra att de som kan varva ner gör det, men det är ännu bättre om alla kan få den möjligheten.

Men för den som har barn då?

Det här är den vanligaste kritiken jag får höra när jag berättar om mitt liv, och mitt svar är alltid detsamma. Ja, men jag har ju inga barn. Alla måste inte skaffa barn, alla vill inte ha barn. Zandra skriver bra om den grejen.

Downshifting handlar om att uppoffra något för att vinna något annat. De som skaffar barn vet ofta om att de gör en typ av uppoffring, men får uppleva något helt annat. Alla kan inte göra samma typ av resa, för alla har inte samma förutsättningar. Vissa kommer på i 40-årsåldern när de är mitt i karriären och barnen redan går på hockey och har en varsin iPhone, att de vill växla ner och leva ett annat liv. Vad går det att göra då? På samma sätt som att alla inte har möjligheten att helt plötsligt börja gå på högskola istället för att jobba, vad händer då med lån och amorteringar? Det alla kan göra är dock att fundera, och göra små aktiva val hela tiden, börja fundera på om det ens är möjligt att leva på ett annat sätt, kanske inte idag, men om två år?

Personligen har jag offrat en del, och vunnit mycket. Jag flyttade från Stockholm för att jag inte hade råd att leva exakt samma liv jag levde innan, och samtidigt jobba mindre. Jag ville jobba mindre för att slippa känna mig stressad och överarbetad konstant. Jag hade lyxen att få till det, men det innebär också att jag har 15 mil till de flesta av mina vänner.

Downshifting handlar inte om ett sätt att leva utan mer om att ifrågasätta normer och försöka påverka sitt liv mot en bättre harmoni.

• • •

Vem äger egentligen tiden?

Jag är frilansare. Det svåra med att vara frilansare är att jag måste ha uppdrag, och ibland är det frestande att ta ett större uppdrag som erbjuder många fakturerade timmar. Det kan kännas tryggt att göra det. Baksidan av att ta stora/långtgående uppdrag är att flexibiliteten minskar och en väntas ställa upp på allt.

De flesta jag berättar för om mitt val att jobba mindre än heltid, blir glada och säger ”fan vad skönt det låter”. Innerst inne verkar många drömma om någon form av ”About a boy”-tillvaro. Vill poängtera att jag dock inte har det. Det händer att folk blir stötta och menar på att jag inte bidrar ordentligt till samhället, är en slacker eller en lyxlirare. Jag hade en sådan uppdragsgivare.

Uppdragsgivaren gav mig förvisso en viss trygghet, för jag visste ungefär hur mycket jag kunde fakturera per månad och det var en hyfsat stor del av min inkomst. När han fick reda på att jag inte jobbade heltid blev han väldigt arg, jag hade nämligen sagt till honom en gång när han ringde att ”Nej, jag har inte tid idag, men om tre dagar kommer jag ha tid”. Det var inget konstigt med det, tills han fick höra att jag inte hade så kallad full sysselsättning. Då försvann min rätt att säga att jag inte hade tid. Efter det valde jag att avsluta uppdraget.

Jag är medveten om att jag är extremt privilegierad som har möjlighet att säga upp ett samarbete om det inte sker på lika mycket mina villkor som någon annans. Inläggets syfte är inte att skryta med det, utan snarare att poängtera att gör någon valet att arbeta mindre, oavsett om personen är företagare eller anställd, så har ribban för heltid sänkts. Har jag bestämt mig för att jag vill jobba 25 timmar på en vecka, betyder det att 25 timmar är min fulla sysselsättning, inte att jag har 15 timmar över…till att jobba.

Det går ju också att vara flexibel så klart, det är jag oftast om det behövs. I det här fallet spelade det ingen roll om uppdraget blev gjort tre dagar senare, uppdragsgivaren blev mest arg i efterhand för att jag hade ”ljugit” om att jag inte hade tid.

• • •

04 Podcast – Per Hellberg – Tunnelbanetrubaduren

Per_Hellberg

Per Hellberg är tunnelbanetrubadur, han är känd för de flesta i Stockholm. De flesta (liksom jag) har nog gått förbi och aldrig riktigt reflekterat över varför människor spelar i tunnelbanan. Per gör det inte för pengarna, han har både hem och allting ordnat rent socialt. Han gör det för att han älskar att sjunga, och i tunnelbanan finns både inspiration och utrymme.

I sin professionella karriär har Per arbetat som sångpedagog och hjälp människor med att hitta sin sångröst. Han har också arbetat med ledarskapsutbildning samt hållit föredrag. I slutet på 80-talet började Per ifrågasätta saker med sitt liv, han kände att han gick och trampade i gamla hjulspår. Han bestämde sig för att ge bort allt han ägde i ett steg för att dels testa sina egna fördomar, men också för att komma ur gamla mönster.

Pers hemsida hittar du här!

Du hittar honom lättast i tunnelbanorna kring södermalm i Stockholm.

Lyssna på podcasten Andra sätt via iTunes här!

Eller direkt via webben här!

• • •

Ta sig ur ekorrhjulet

När jag först började fundera på att jag bryta mönster, och jobba mycket mindre än jag gjorde, läste jag mycket aktiebloggar. Jag tänkte mig att det enda sättet, var att försöka nå någon form av passiv inkomst genom avkastning och värdeökningar.

Nästan alla aktiebloggar jag hittade följde samma mönster:

  1. De hade en dröm att ta sig ur ekorrhjulet (och använder ofta ordet ekorrhjul trots att alla vet att det är hamstrar som springer i hjul)
  2. De började ambitiöst med höga teoretiskt nåbara mål, vilka kunde vara att investera 80% av lönen i 20 år. De hade ofta en hög tilltro på sin egen förmåga att ”trada” aktier, och litade på att de skulle lära sig under tiden.
  3. De höll på några månader men insåg att livet inte blev så kul när det enda målet var något som eventuellt skulle inträffa om 15-20 år.
  4. De la ner bloggen och återgick istället till sitt gamla liv.

För att styrka min tes googlade jag på ”Ut ur ekorrhjulet” och den här sidan var den första träffen. Inlägget slutar med ”Vi har en liten plan B att redan nu hoppa av ekorrhjulet och köpa ett billigt hus för typ 700 000 på landet”.

Det kanske är så enkelt, för att komma ur ett ekorrhjul krävs inte ett snabbare tempo och hopp om att hjulet ska snurr av sig självt, utan det är att sluta springa.

 

• • •

Utvecklas eller avvecklas?

Jag hörde en intervju på radion med Moderaternas gamle Spin Doctor Per Schlingmann. Han har släppt en bok som heter Stå aldrig still. Jag lyssnade inte så noga, men han pratade om den gamla klyschan att antingen är människan under utveckling eller avveckling.

Min spontana reaktion var att han så klart har fel, det går att leva nöjd och glad utan att hela tiden sträva efter något. Jag tror att jag förknippar ordet utveckling med massa gubbar i kostym som står och säger att vi ska utvecklas till det rikare hela tiden. Företagen ska växa, befolkningen ska konsumera för att tillväxten ska blomma, utan att ägna en tanke åt konsekvenserna.

Jag fortsatte att fundera över utveckling vs avveckling.

  • Kan jag vara gitarrist utan att utvecklas? Om jag inte håller igång gitarrspelandet genom att träna skulle jag säga att jag avvecklas och blir sämre.
  • Kan jag ha en god kondition som står still på exakt samma nivå? Går jag ut och springer så kommer konditionen utvecklas, stannar jag inne så kommer den avvecklas.
  • Kan jag utöva något utan att utvecklas inom det? Kommer ett icke-utövande innebära avveckling? Jag tror faktiskt på det senare.

Okej, det kanske går att upprätthålla saker som kondition och gitarrspel mm, men att vara människa rymmer ganska många olika faktorer. Det som räknas mest i andras ögon, skulle jag säga, är också det som går att mäta och jämföras. Så som karriären och materiella ting. Både karriärens och de materiella tingens utveckling sker oftast på bekostnad av avveckling hos något annat så som fritidsintressen, vänner eller familj.

Ett intressant tankeexperiment är att låstas som att du har alla pengar du behöver och du har alla materiella ting du behöver, vad skulle du först utveckla då? Relationer? Ett intresse? Skulle du jobba på att bli mer närvarande?

Jag tror personligen att vi människor mår bra av att utvecklas och lära oss nya saker. Många skulle nog sätta ett ”hela tiden” mellan ”och” och ”lära”, men det håller jag inte med om. Ett visst inslag av utveckling är bra, men ständig jakt tror jag inte på, oavsett vad det gäller. Det behöver inte vara så svart eller vitt, antingen utvecklas du eller så avvecklas du. Det kanske kan vara, först utvecklas du och om en stund utvecklas du igen.

• • •