03 Podcast – Janne & Anne på Teater klämman – Om att brinna för kultur

Anne & Janne Öster

Anne & Janne Öster

I somras läste jag i en lokaltidning en artikel som handlade om Teater Klämman som ligger i Mellösa utanför Flen. Teatern drivs av ett par som jobbar hemifrån, de har en helt egen kulturscen hemma på tomten alltså, eller mer eller mindre i vardagsrummet.

Väldigt fascinerande hur mycket ideell tid både Janne och Anne har lagt ner för att få syssla med kultur. Pengarna har aldrig varit målet för Janne & Anne, det beundrar jag mycket!

Kolla in deras hemsida www.teaterklamman.se 

eller gilla deras Facebook-sida!

Själva podcasten kan du lyssna på via iTunes!

Eller direkt via hemsidan!

Tack för att ni lyssnar!

• • •

02 Podcast – Zandra Lundberg – Om att vara den en ska vara

Zandra_Lundberg

Jag brukade läsa Zandras krönikor i Aftonbladet för några år sen. Jag tyckte hon oftast hade en ganska rolig knorr på sina texter. Av någon anledningen rann läsandet ut i sanden.

När jag några år senare kom att tänka på att jag inte hade läst hennes krönikor på länge google jag och kom till hennes blogg. Det visade sig att Zandra hade börjat en resa. Hon hade slutat arbeta på Aftonbladet och jobbade på att inte göra saker som såg bra ut i andras ögon. Hon hade börjat följa sin dröm om att frilansa.

Just nu är Zandra på Bali, hela den resan tycker jag ni ska kolla in. Det görs lättast här på Zandra Lundbergs blogg.

Zandra har väldigt mycket intressant att säga. Lyssna gärna på avsnittet via iTunes här!

Eller via webben här!

• • •

Den enda rättvisa resursen

Det här är en gammal tanke, men en fin tanke ändå.

Tid är den enda rättvisa resursen. Jag kan inte komma på någon annan tillgång som fördelas så rättvist mellan människor som just tid, ändå är det den resurs som värderas lägst i många lägen. Kanske är det för att alla har exakt lika mycket att fördela?

• • •

Vem tjänar mest på att du jobbar?

Fick mig en funderare igår när jag läste en bok av Nina Åkestam. Den heter Meningen med hela skiten. Hon har många bra tankar varav en väldigt bra. Åkestam tar upp det faktum att en anställning alltid sker på arbetsgivarens villkor. Tidigare i livet har jag aldrig tänkt på det på det sättet, men det är ganska uppenbart, väldigt få arbetsgivare skulle påstå att de bedriver välgörenhet, utan det är faktiskt en business – arbetsgivarens business.

Det innebär att så länge du är anställd hos din arbetsgivare så tjänar arbetsgivaren mer än vad du tjänar. Även om du har en hög lön, 50 000 kr i månaden, eller dra till med 100 000 kr i månaden, ska du ändå komma ihåg att arbetsgivaren tjänar ännu mer. Hade arbetsgivaren förlorat pengar på dig, då hade du förmodligen fått slut pga ”arbetsbrist”. Någon annan hade fått ta över dina uppgifter. Någon som fortfarande drar in tillräckligt med pengar till arbetsgivaren.

Även de jobb som inte direkt innebär en inkomst för företaget och arbetsgivaren, är på arbetsgivarens villkor. Som tex att jobba i supporten på valfritt telecom-bolag. Den anställde säljer inte nödvändigtvis något på den typen av bolag, utan utför en tjänst som arbetsgivaren mer eller mindre måste tillhandahålla för att kunna sälja något. Indirekt tjänar arbetsgivaren därmed mer pengar på att du jobbar än om du inte skulle jobba.

I dagens klimat med hög arbetslöshet har det bildats en form av sanning som säger att du ska vara glad för att du har ”fått ett jobb”. Väldigt sällan hörs det motsatta, arbetsgivaren ska vara glad för att någon har gett sin tid. Väldigt sällan hörs heller ”det är ingen välgörenhet jag bedriver” när någon blir ombedd att arbeta övertid. Så fundera över om arbetsgivaren kommer ställa upp på dig, innan du ställer upp för mycket på arbetsgivaren.

Så klart finns det lika många situationer som det finns anställda/arbetsgivare. Vill bara poängtera att vi oftast förväntas vara så himla glada över att få ett jobb att vi måste älska vårt jobb, trots att det nästan uteslutande är arbetsgivaren som sitter i förarsätet på överenskommelsen. 

• • •

Vad är syftet?

Jag är en som har ganska lätt att snöa in på saker. Ganska lätt för att grotta ner mig i mängder av information, teorier, statistik osv när jag hittar något som intresserar mig. Och så har det varit med själva livsstilsbytet också. Innan jag flyttade och innan jag slog slag i saken att ändra mitt arbetssätt googlade jag  mycket på information om hur mycket mark som krävs för att bli självförsörjande, hur många ägg en höna lägger, hur en kan tvätta kläder effektivt utan maskin osv. Jag ville veta allt och bli riktigt duktig på allt. Direkt.

Det är lätt hänt att livsstilen i sig blir ett syfte, istället för att målet med livsstilen blir syftet. Det går att vara en downshiftare utan att flytta till landet, det går att vara minimalist utan att slänga allt en äger, det handlar om att lägga saker på en nivå som innebär balans för en själv.

Ett bra exempel är bostaden. Det går att ha 0 i boendekostnader, men oftast på bekostnad av att inte ha ett eget hem. För personer som gillar att kunna låsa om sig till kvällen är det ofta värt att lägga några tusenlappar på boende. Samma sak med mat, det går att leva jättebilligt på mat som köps i butik, men frågan är om du är beredd att äta soppa varje dag resten av ditt liv bara för att du har satt upp en regel att  endast handla för 500 kr per månad?

För att vara långsiktig i en situationsförändring krävs mer än bara högt uppsatta mål, det krävs också att det finns en balans, och att en vet varför någonting görs. Varför vill jag bli självförsörjande, för att det är något jag borde vilja vara eller för att jag har kommit på att jag faktiskt vill det?

• • •